Mitt bidrag till Kafé Myrans utställning på tema ”Freud”. En allusion till Magrittes La trahison des images och det berömda men källösa citatet som brukar tillskrivas Freud.

Enligt lagen om det uteslutna tredje måste antingen ”A är B” eller ”A är inte B” vara sann. Alltså måste antingen ”den nuvarande kungen av Frankrike är skallig” eller ”den nuvarande kungen av Frankrike är inte skallig” vara sann. Men ändå om vi räknar upp alla saker som är skalliga, och därefter alla saker som inte är skalliga, så skulle vi inte finna den nuvarande kungen av Frankrike på någon av listorna. Heglianer, som älskar syntes, skulle troligen sluta sig till att han bär peruk.

Läs resten på bloggen!

Skall jag lugna dig som ny student?
Att inga tankar blir som det är tänkt,
Att många samma känslor redan känt,
Ifall du ej i tid har böcker vrängt;

Du snart få blodad tand och drömma om
En tid där all vår kunskap hålls för gott,
Där din exam värderas helt tvärtom
Och ej som nu, så är studentens lott;

Att bo i Ryd, såväl som Lambohov,
På HG lära sittningstradition,
Att drömma om ett rum med sovalkov
Och vakna upp i djup kontemplation;

Ja håll för sant, att varje seklerist
Är människa och sedan humanist!

Just nu sitter jag och läser den svenska översättningen från 1808. Google Books har digitaliserat det tyska originalet (satt i frakturstil) men boken finns även utgiven i nyare upplagor på engelska.

Läs resten på bloggen!

Läs resten på bloggen!

Med tanke på förra veckans dysterhet har inledningen på den här veckan inte kunnat vara annorlunda. Efter lite pusslande med planeringen i kalendern bestämde jag mig i måndags för att kasta mig på ett tåg upp till Stockholm. Sedan dess har jag tålmodigt arbetat under flitens lampa med empirin.

Det hela föranleddes av att jag genomgick en liten kris när det kändes som att det lokalt tillgängliga källmaterialet snabbt krympte: Att gå igenom Kungliga Vetenskapsakademiens Handlingar för den period som min undersökning intresserar sig för gick visade sig gå snabbt då det finns ett register över årgångarna 1739–1825 utgivet på 1830-talet. Varför jag också kvickt kunde konstatera att mängden källmaterial i form av artiklar och tal i KVAH var allt för klent ens för en B-uppsats och att jag skulle behöva komplettera mitt källmaterial med andra publikationer från 1700-talet.

Vilket alltså innebär att jag nu sitter i Kungliga Bibliotekets specialläsesal och går igenom samtliga band av Vetenskapshandlingar för läkare och fältskärer utgivna av Sven Hedin mellan 1793 och 1806. Något som jag kommer att bli klar med den här veckan. Även om det ligger en fara i att man hittar en massa roligt att läsa som inte hör uppsatsen till…

Att jag inte kröp ned, gömde mig under täcket och sov igenom veckan handlade mest om järnvilja. Det som fungerat har varit det tvångs­mässiga i livet: att gå upp, laga mat och delta i schemalagda aktiviteter. Det som fungerat mindre bra, eller snarare inte alls, har varit den kreativa biten. Varför arbetet med min uppsats näst intill helt stått stilla – något som inte direkt underlättat situationen. Särskilt som att den haft ett accelererad tidsplan på grund av min handledares övriga åtaganden.

Nu känner jag dock att jag håller på att kravla mig upp ur det till synes bottenlösa hål varje nedstämning gräver och är redo att ta nya tag.

Förhoppningsvis.

Kvällens tema var utannonserad som ”medeltidens förändrings­processer”, men vi lyckades även beröra såväl 1800-talet som antiken. Dock så framkom lite kritik mot att ämnesvalet var för brett och svårt att förbereda sig inför – även om det främst var tänkt som en utgångspunkt för diskussion. En tanke som vi lekte med på väg hem efter fikat var att exempelvis välja ämnen som avhandlats som temanummer i Historisk Tidskrift under de senaste åren. Vilket skulle göra det enklare att läsa på och förbereda sig, då HT från 2002:2 och framåt (alltid med undantag för de senaste fyra numren) finns utlagda som fulltext PDF:er på tidskriftens hemsida.

Mitt förslag inför nästa Historiafika blev att diskutera Tema Källkritik (HT 2005:2) då många av författarna i det numret gör upp med den teori och metod som idag lärs ut vid våra lärosäten som något gammalmodigt. Något som kan leda till en livlig debatt och nya perspektiv i det lilla blå huset mitt i Ryd som vi kallar Kafé Myran.

Ämnet som jag valt att undersöka är den vetenskapliga debatten under 1700-talet om huruvida det var nödvändigt att bada. Särskilt som nyttan av bad tydligen ska ha varit en kontroversiell fråga.

För 1700-talet har kallats ”lortens århundrade”, då man valde att pudra över istället för att tvätta. Hållande av badstuga i Sverige ska enligt uppgift ha förbjudits 1725, även om badarna ska ha varit ett utdöende skrå redan vid 1700-talet början vilka klagade på att städernas invånare allt mer sällan begagnade deras inrättningar. Och familjer ur det högre ståndet som tidigare byggt finare privata badrum ska ha låtit dem förfalla. Att århundradet utgjorde ett avbrott mot den tidigare badkulturen och att det var först under 1800-talet som badandet åter satte igång.

Frågan är dock om den gängse bilden av detta ”lortens århundrade” är korrekt?

Det är alltså frågan som jag bestämt mig för att besvara — med början i den vetenskapliga debatten.